Örongodis med en fläkt från Wivextiden
Tranvikens restaurang
För fyra år sedan dök 60-talets hetaste Sundsvallsmusiker
Eije Oscarsson upp på Tranvikens restaurang med Roland Bolanders band Ol´ Blue
Bells. I måndags var det dags igen med Eije på scenen och denna gång med
pianisten Gösta Svensson, basisten Kjell-Arne Bladh, trumslagaren/sångaren
Roland Bolander och vokalisten Gunilla Öberg. Som vid förra gästspelet fick vi
vara med på en nostalgitripp från den legendariska Wivexepoken som Eije och
Roland var högst delaktiga i. Bara man nämner ordet Wivex för någon kommer
minnena och återblickarna. Eije tog sitt pick och pack 1963 och flyttade till
Skellefteå för att bli butiksföreståndare på en musikaffär. I Skellefteå bildar
han en ny orkester som blev Eijes Showtett. Numera bor han i Helsingfors och
delar frikostigt sina tjänster med olika finska band, bland annat UMO Big Band.
Han har fortfarande torrt krut i luren vilken han direkt visade i
inledningsnumret Jones av Duke Ellington. Improvisationerna bubblade av glöd,
energi och fantasi. Ibland, på Dexter Gordonmanér, slängde han in någon fras
från kända melodier. Frikostigt levererar han det han vill säga med sin
tenorsax. Han bjöd också på avspänd sång i Duke Ellingtons Don´t Get Around
Much Anymore med rolig text av Hasse Alfredson. Eije är en riktig speleman som
vet hur man skall ta en publik.
Det gäller också för sångerskan Gunilla Öberg. Ett
choséfritt naturbarn som på ett naturligt och äkta sätt lyfter fram essensen i
gamla fina örhängen ur den Amerikanska Sångboken. Hon är, förutom en bra
sångerska, en scenartist som har ett ledigt och humoristiskt mellansnack utan
att göra sig till. Värd att lyftas fram mer i rampljuset.Bakom solisterna satt ett solitt komp med den alltid välspelande pianisten Gösta Svensson, spelevinken och pådrivande basisten Kjell-Arne Bladh och den härligt svängige trumspelaren Roland Bolander som även till och från luftade lungorna med sin personliga sång. Efter det sedvanliga extranumret som publiken applåderade fram rundade man påpasslig av med Vera Lynns klassiska We´ll Meet again. Eije och medmusikanter är välkomna åter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar