Förbandet
vann på poäng!
Konsert
Tia Fuller Quartet, förband BEA Quintet
Jazzklubben, E-Street
Genom jazzklubbens samarbete med Musik i Västernorrland
bjöds vi på två band med olika karaktärer.
Måndagskvällen inleddes med BAE Quintet med Björn Atle Anfinsen
trumpet, Manne Skafvenstedt piano, Oliver Segell gitarr, Daniel Lien bas och
David Huber trummor. 2016 vann de Faschings pris som bästa unga jazzgrupp. Ett
klokt beslut av tävlingsjuryn. De visade sig inte vara några dunungar för de
spelade moget och väl genomtänkt. I ett par nummer signerade Segell visade de
sitt progressiva tänkande och i standardnumren Woody´n You av Dizzy Gillespie
och klassikernas klassiker Body and Soul av Johnny Green hedrades traditionen.
Fina solon på alla händer med ett litet plus i kanten för Anfinsens lyriska
trumpetspel i sann och äkta Chet Baker-anda.
Därefter äntrades scenen av nya bekantskaper för mig,
saxofonisten Tia Fuller tillsammans med pianisten Shamie Royston, basisten Mimi
Jones och trumslagaren Joe Dyson. I öppningsnumret hade Tia och hennes
medmusikanter vridit tillbaka tiden till slutet av 50-talet och gjorde direkt
tappra försök att återuppliva Ornette Colemans fria jazz som han briserade på
New Yorkklubben Five Spot och John Coltranes indisk/afrikanska period på
60-talet. Att musiken var omdiskuterad då,
liksom även idag. Egensinnet styrde och det togs ingen hänsyn till
jazzens etablerade spelregler. Tia Fuller var klart influerad och kanske
inspirerad av Coleman och Coltrane men också av Anthony Braxton, Evan Parker
och Henry Threadgill. Hon hade en bländande teknik så det var svårt att hänga
med i svängarna när hon improviserade. Hennes spel på altsaxen var lindrigt
sagt omtumlande, det bubblade och fräste utan något spår av harmoniska linjer.
Materialet som spelades hade inga teman att luta sig emot utan allt var
improviserat. Den som imponerade mest på mig var pianisten Shamie Royston som
bjöd på en rad fantastiska solon där teknik, harmonik och fantasi gick hand i
hand.
Ska man sammanfatta den här omtumlande kvällen måste jag
beundra Tia Fuller Quartet som med en energisk arbetsinsats lägger ner hela sin
själ på att inte få det att svänga! Alla fyra behärskar sina instrument hur bra
som helst men använder inte sina kunskaper på rätt sätt tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar